1
00:00:33,575 --> 00:00:38,037
Traudl Junge var en av de intima
krets som var med Adolf Hitler

2
00:00:38,121 --> 00:00:44,168
vid ögonblicket för sitt självmord i
bunker djupt under Berlin i april 1945.

3
00:00:44,252 --> 00:00:48,964
Som Hitlers älskarinna, Eva Braun,
Traudl Junge var en bayersk.

4
00:00:49,049 --> 00:00:54,803
För att främja hennes ambition att bli dansare
hon flyttade till krigstida Berlin.

5
00:00:54,888 --> 00:00:59,099
Till en början arbetade hon som maskinskrivare
i rikskansliet.

6
00:00:59,184 --> 00:01:05,564
I januari 1943 beslutade Hitler
han behövde en ny privat sekreterare.

7
00:01:05,648 --> 00:01:08,317
Traudl Junge var 22 år gammal.

8
00:01:08,401 --> 00:01:13,113
Om jag förstår det rätt så gjorde han inte det
förväntar dig att du tar ner stenografi,

9
00:01:13,198 --> 00:01:17,659
men han förväntade sig att du skulle skriva vad han sa
direkt på skrivmaskinen.

10
00:01:17,744 --> 00:01:21,622
Kommer du ihåg första gången
att han gav dig diktat på det sättet?

11
00:01:21,706 --> 00:01:27,461
Jag var så nervös när han började
tala Jag kunde inte nå en skrivmaskin.

12
00:01:27,545 --> 00:01:32,633
Jag tittade på mitt papper
och det var bara ett främmande språk.

13
00:01:32,717 --> 00:01:39,139
Jag var så desperat, men i detta ögonblick
där kom tjänaren in och sade:

14
00:01:39,224 --> 00:01:42,017
<i>"Mein Führer,</i>
det finns ett telefonsamtal till dig,

15
00:01:42,102 --> 00:01:44,019
Mr Ribbentrop vill prata med dig."

16
00:01:44,104 --> 00:01:46,897
Så jag hann återhämta mig.

17
00:01:46,981 --> 00:01:51,360
Jag var lugn igen och det gick bra
när han dikterade.

18
00:01:51,444 --> 00:01:57,032
Jag ursäktade mig själv och sa: "Be din
ursäkta, början är inte rätt."

19
00:01:57,117 --> 00:01:59,535
Han sa, "det spelar ingen roll, barn."

20
00:01:59,619 --> 00:02:06,625
Och han var väldigt vänlig och...
trevlig.

21
00:02:06,709 --> 00:02:11,713
Så jag gick ut och fick mitt arbete gjort,
mitt första arbete.

22
00:02:12,590 --> 00:02:16,552
En gång om året
han gjorde ett slags rekreationstid.

23
00:02:16,636 --> 00:02:18,512
Vi går alla till Berghof.

24
00:02:19,472 --> 00:02:21,890
Jag var beredd på det
på Berghof skulle vara

25
00:02:21,975 --> 00:02:25,477
det första mötet för mig med Eva Braun.

26
00:02:25,562 --> 00:02:30,482
Hon var älskarinna till Berghof
och alla människor visste om henne,

27
00:02:30,567 --> 00:02:33,318
men ingen pratade om henne
i högkvarteret.

28
00:02:33,403 --> 00:02:38,991
Men i Berghof fick vi träffa henne och
vi var tvungna att acceptera henne på rätt sätt.

29
00:02:40,243 --> 00:02:42,744
Där var Hoffmann ofta inbjuden

30
00:02:42,829 --> 00:02:47,499
eftersom han var full av historier
och anekdoter och skämt.

31
00:02:47,584 --> 00:02:52,379
Jag minns en gång Hoffmann sa:

32
00:02:52,463 --> 00:02:55,465
<i>"Mein Führer,</i>
Jag måste berätta ett skämt för dig."

33
00:02:55,550 --> 00:02:59,219
"Jag ställer en fråga till dig."

34
00:02:59,304 --> 00:03:05,309
Han sa: "Där är du
och Göring och Goebbels

35
00:03:05,393 --> 00:03:07,644
står under ett paraply."

36
00:03:08,479 --> 00:03:11,523
"Säg, vem ska bli blöt?"

37
00:03:12,609 --> 00:03:15,944
Hitler sa: "Jag vet inte,
det är en dum fråga."

38
00:03:16,029 --> 00:03:17,529
"Vem? Jag vet inte."

39
00:03:17,614 --> 00:03:23,160
Och Hoffmann sa: "Ingen,
för det regnar inte alls."

40
00:03:23,244 --> 00:03:28,916
Hitler sa: "Det är ett så dumt skämt,
Jag kan inte skratta."

41
00:03:29,000 --> 00:03:33,337
"Jag förstår inte. Man blir senil."

42
00:03:34,339 --> 00:03:35,547
Och Hoffmann sa:

43
00:03:35,673 --> 00:03:41,970
"Men, min Führer, mannen som berättade för mig
det här skämtet finns nu i Dachau."

44
00:03:42,805 --> 00:03:46,099
Och Hitler blev upprörd och sa:

45
00:03:46,184 --> 00:03:50,729
"Det är omöjligt.
Hur kan du berätta en sådan lögn?"

46
00:03:50,813 --> 00:03:52,898
"Det är omöjligt att han är i Dachau."

47
00:03:52,982 --> 00:03:54,942
<i>"Ja, min Führer, det är han."</i>

48
00:03:55,026 --> 00:03:58,195
"Men han bor där."

49
00:03:58,279 --> 00:04:00,239
"Han har sin lägenhet där."

50
00:04:00,323 --> 00:04:05,702
Hitler var väldigt arg,
men skrattar arg.

51
00:04:05,787 --> 00:04:09,206
Han sa, "Hoffmann, gå ut."

52
00:04:09,290 --> 00:04:15,837
Så en sned skämthänvisning till en
koncentrationsläger som Dachau var OK.

53
00:04:17,257 --> 00:04:22,094
Men jag tror att du sa det till mig
att någon referens alls

54
00:04:22,178 --> 00:04:26,974
vad som gjordes mot judarna
var helt tabu.

55
00:04:27,058 --> 00:04:29,893
Till exempel vad som hände
till von Schirachs hustru

56
00:04:29,978 --> 00:04:34,273
när hon klagade till Hitler om vad
hon hade sett på Wiens järnvägsstation

57
00:04:34,357 --> 00:04:37,025
med en tåglast av judar
som deporterades.

58
00:04:37,110 --> 00:04:43,073
Henny började plötsligt prata om

59
00:04:43,157 --> 00:04:48,662
hennes upplevelse på stationen i Wien
när hon såg ett tåg fullt av judar

60
00:04:48,746 --> 00:04:54,543
och... deporterade människor.

61
00:04:55,128 --> 00:05:00,424
Hon sa till Hitler,
"Mein Führer, det var en hemsk utsikt."

62
00:05:00,508 --> 00:05:06,471
"Jag var så mycket upprörd
hur de behandlades."

63
00:05:06,556 --> 00:05:08,974
"Vet du det? Tillåter du det?"

64
00:05:09,058 --> 00:05:11,852
Och han...

65
00:05:13,354 --> 00:05:20,235
.. tystnade, helt tyst
och stängde hans...

66
00:05:20,320 --> 00:05:23,071
Han lät sin mask falla ner.

67
00:05:23,156 --> 00:05:28,285
Det vänliga leendet försvann från hans ansikte
och han reste sig och gick och la sig.

68
00:05:28,369 --> 00:05:32,831
Henny Schirach blev aldrig mer inbjuden.

69
00:05:42,925 --> 00:05:45,761
(Barlow) Låt oss vända nu
till nederlagets period.

70
00:05:45,845 --> 00:05:49,222
Var Hitler orolig för lidandet
av människorna i luftangrepp?

71
00:05:49,307 --> 00:05:51,224
Såg han förstörelsen i Berlin

72
00:05:51,309 --> 00:05:53,602
när han återvände för att göra
hans högkvarter?

73
00:05:53,686 --> 00:05:55,145
<i>(Junge) Nej.</i>

74
00:05:55,229 --> 00:05:58,023
Han såg aldrig,
han försökte alltid att inte se.

75
00:05:58,149 --> 00:06:00,275
Han kom när det var mörkt.

76
00:06:00,360 --> 00:06:05,822
Bilen sökte en väg
som var nästan oförstörd.

77
00:06:05,907 --> 00:06:13,372
Hitler hade aldrig en känsla av att han måste se
med sina egna ögon vad kriget var.

78
00:06:14,040 --> 00:06:19,419
Han förlorade mer och mer
hans verklighetskänsla.

79
00:06:19,545 --> 00:06:21,213
Men plötsligt

80
00:06:21,297 --> 00:06:26,551
den 22 april tror jag, ja,

81
00:06:26,677 --> 00:06:33,517
han kom ut från militärkonferensen
med ett helt stenigt ansikte

82
00:06:33,601 --> 00:06:40,107
och mörka, hotade ögon.

83
00:06:40,191 --> 00:06:44,945
Han kallade oss att komma
till detta lilla förrum

84
00:06:45,863 --> 00:06:50,492
och han skickade efter Eva Braun
och sekreterarna

85
00:06:50,576 --> 00:06:55,705
och för kocken som fortfarande var i Berlin
som lagade mat åt honom.

86
00:06:56,999 --> 00:07:03,046
Sedan kom han in och sa
med en monoton röst och så ovänligt

87
00:07:03,131 --> 00:07:07,008
eftersom vi aldrig har hört honom tala till oss,

88
00:07:07,093 --> 00:07:13,723
"Damer, packa era saker
på en gång måste du gå söderut."

89
00:07:13,808 --> 00:07:17,936
"Det sista planet någonsin
börjar om en timme."

90
00:07:19,647 --> 00:07:21,314
Sedan blev det tyst.

91
00:07:21,399 --> 00:07:27,279
Nej, sa han, "det är förlorat.
Det finns inget hopp. Du måste gå."

92
00:07:27,363 --> 00:07:33,660
Och sedan var ett ögonblick av absolut
tystnad och vi stod chockade.

93
00:07:34,912 --> 00:07:40,083
Plötsligt tog Eva Braun några steg,

94
00:07:40,168 --> 00:07:42,752
gick till Hitler och sa:

95
00:07:42,837 --> 00:07:44,713
"Men du vet att jag inte lämnar dig."

96
00:07:44,797 --> 00:07:47,841
"Jag stannar på din sida. Det vet du."

97
00:07:47,925 --> 00:07:51,136
"Försök inte skicka iväg mig."

98
00:07:51,262 --> 00:07:56,224
När vi såg Eva Braun
bestämmer sig för att stanna,

99
00:07:56,350 --> 00:08:01,605
plötsligt hörde jag min egen röst
och sa, "Jag kommer att stanna också."

100
00:08:01,689 --> 00:08:07,527
Och de andra tjejerna gjorde det också.

101
00:08:08,279 --> 00:08:16,244
Och vi hade en väldigt konstig känsla av...

102
00:08:17,371 --> 00:08:20,916
Vi pratade utan medvetande.

103
00:08:22,001 --> 00:08:24,085
(Barlow) Hur reagerade Hitler?

104
00:08:24,170 --> 00:08:29,799
Hitler tittade på... tittade på oss

105
00:08:30,760 --> 00:08:38,642
och plötsligt kom det en sorts
ledset leende på hans läppar och han sa,

106
00:08:38,726 --> 00:08:41,770
"Jag önskar att mina generaler vore så modiga,

107
00:08:41,854 --> 00:08:44,105
lika modig som du."

108
00:08:44,232 --> 00:08:49,069
Men jag tänker på samma dag
familjen Goebbels flyttade in också.

109
00:08:49,153 --> 00:08:52,280
För att de bestämde sig
att dela samma öde som Hitler.

110
00:08:53,241 --> 00:08:58,119
Frau Goebbels kom med sina barn.
Herr Goebbels kom också. Och de...

111
00:08:58,204 --> 00:09:06,127
Vi städade deras rum,
som var full av möbler.

112
00:09:06,212 --> 00:09:13,927
Vi gjorde en plats för sängarna
barnen och sätta varandra på varandra.

113
00:09:14,011 --> 00:09:16,513
Sex små sängar.

114
00:09:17,223 --> 00:09:24,521
De kom och var väldigt glada.
Barnen tyckte det var väldigt spännande.

115
00:09:24,605 --> 00:09:29,150
De gillade att vara
i farbror Hitlers bunker.

116
00:09:30,278 --> 00:09:37,450
De visste inte vilket öde
de väntade där.

117
00:09:38,786 --> 00:09:46,376
Men... Mrs Goebbels
visste vad det skulle bli och...

118
00:09:46,460 --> 00:09:49,588
Jag tror att det var en väldigt svår tid för henne

119
00:09:49,672 --> 00:09:52,465
att inte visa sina känslor
till barnen.

120
00:09:53,718 --> 00:09:58,430
Barnen gav oss
en liten chans att vara människa,

121
00:09:58,556 --> 00:09:59,889
att vara normal.

122
00:09:59,974 --> 00:10:03,101
För att barnen behövde värme

123
00:10:03,185 --> 00:10:08,982
och de behövde vårdas
lite och för att bli underhållen.

124
00:10:09,066 --> 00:10:14,696
Så vi provade lite
att glömma verkligheten

125
00:10:14,822 --> 00:10:19,659
och att göra som barnen
ville att vi skulle vara det.

126
00:10:19,744 --> 00:10:23,246
Och för att ge dem en känsla av värme

127
00:10:23,331 --> 00:10:27,334
och ett bra bo och så.

128
00:10:27,418 --> 00:10:30,795
Men det var inte lätt att göra.

129
00:10:31,922 --> 00:10:34,758
Du kanske undrar
varför bad vi om gift, men...

130
00:10:36,135 --> 00:10:38,303
..om man tänker på det

131
00:10:38,387 --> 00:10:43,099
det kom mest skrämmande rapporter
från östfronten

132
00:10:43,184 --> 00:10:46,436
vad ryssarna hade gjort
till den tyska befolkningen,

133
00:10:46,520 --> 00:10:48,855
speciellt för de tyska kvinnorna,

134
00:10:48,939 --> 00:10:54,861
i byarna och städerna
de hade kört över.

135
00:10:54,945 --> 00:11:00,742
Vi var väldigt, väldigt rädda
och vi blev väldigt chockade.

136
00:11:00,826 --> 00:11:08,375
Och vi hade för avsikt att inte falla
i fiendens händer.

137
00:11:09,627 --> 00:11:16,800
Och Hitler själv såg ingen annan lösning

138
00:11:16,926 --> 00:11:23,390
och ingen annan utväg
än att begå självmord också.

139
00:11:23,474 --> 00:11:26,226
Så det smittade oss lite tror jag.

140
00:11:26,310 --> 00:11:29,938
Det var väldigt makabert.

141
00:11:30,022 --> 00:11:34,943
Eva Braun bad om det bästa

142
00:11:35,027 --> 00:11:41,032
och den mest smärtfria metoden
att begå självmord.

143
00:11:41,117 --> 00:11:45,912
Och Hitler sa att det skulle vara cyanid.

144
00:11:45,996 --> 00:11:49,749
Det påverkar väldigt snabbt.

145
00:11:49,834 --> 00:11:53,044
Några minuter
och du känner ingenting.

146
00:11:53,129 --> 00:11:59,050
Sedan gav han oss kapslar,
giftkapslar.

147
00:11:59,135 --> 00:12:03,430
Det var i en mässing... Som ett läppstift.

148
00:12:03,514 --> 00:12:09,060
Det såg ut som ett läppstift
i mässing utvändigt omslag.

149
00:12:09,145 --> 00:12:13,356
Och han gav den till fru Christian och mig
och sa,

150
00:12:13,441 --> 00:12:17,694
"Jag skulle vilja ge dig
en fin present till avsked,

151
00:12:17,778 --> 00:12:24,492
men jag tror att den här kommer att bli det
till stor nytta för dig."

152
00:12:25,494 --> 00:12:31,541
Och med ett beklagande leende
han gav oss detta gift.

153
00:12:32,376 --> 00:12:35,253
Hur var hans hälsotillstånd nu?

154
00:12:35,379 --> 00:12:39,299
Den blev allt svagare.

155
00:12:39,425 --> 00:12:45,305
Han såg ut som en skugga.
Han såg känslolös ut.

156
00:12:45,389 --> 00:12:50,602
Väldigt grå och blek
och som en trasig gammal man.

157
00:12:50,728 --> 00:12:55,648
Hans... Hans attityd var nedböjd

158
00:12:55,775 --> 00:12:59,694
och hans ben var halt och...

159
00:13:00,988 --> 00:13:05,158
Hans rörelser var mycket långsamma.

160
00:13:06,535 --> 00:13:11,039
Han var inte längre diktatorn

161
00:13:11,123 --> 00:13:17,504
och det imponerande,
fascinerande man han var tidigare.

162
00:13:20,466 --> 00:13:24,552
Det var en makaber situation,

163
00:13:24,637 --> 00:13:26,888
tror att Hitler själv

164
00:13:26,972 --> 00:13:29,849
hade tappat intresset totalt

165
00:13:29,934 --> 00:13:32,060
och helt och hållet hans aktivitet

166
00:13:32,144 --> 00:13:36,606
och satt i sin bunker som en trasig man.

167
00:13:36,690 --> 00:13:37,941
Och runt honom

168
00:13:38,025 --> 00:13:39,943
förberedelserna uppmuntrades

169
00:13:40,027 --> 00:13:41,861
och kämparna uppmuntrades

170
00:13:41,946 --> 00:13:46,491
av närvaron
av denna redan nästan döde man.

171
00:13:46,575 --> 00:13:51,371
Vi ville veta vad han tycker
om Tysklands framtid.

172
00:13:51,455 --> 00:13:59,379
Han sa, "Jag tror att det inte kommer att bli det
inte längre ett nationalsocialistiskt parti."

173
00:13:59,463 --> 00:14:03,675
"Att... idén kommer att dö med mig."

174
00:14:04,468 --> 00:14:10,139
"Men kanske om 100 år eller så

175
00:14:10,224 --> 00:14:17,689
det kommer att uppstå en annan medborgare
socialistisk idé som en religion."

176
00:14:20,067 --> 00:14:23,611
Situationen utanför
byggt upp till en klimax,

177
00:14:23,696 --> 00:14:30,243
och inuti bunkern väntade blev
mer och mer outhärdlig och...

178
00:14:31,996 --> 00:14:37,208
Vi väntade stadigt
för att något ska hända.

179
00:14:38,335 --> 00:14:42,589
Hitler kom till mig och sa:
"Har du vilat lite?"

180
00:14:42,715 --> 00:14:47,677
"Känn dig fräsch och känner att du kan
att ha ett diktat?"

181
00:14:47,761 --> 00:14:50,346
Jag sa, "Ja, min Führer, visst."

182
00:14:50,431 --> 00:14:51,973
Han ledde mig till nästa rum

183
00:14:52,057 --> 00:14:57,437
och sedan började han sitt sista testamente.

184
00:14:57,521 --> 00:15:01,816
Sedan dikterade han till mig först
hans privata vilja

185
00:15:01,901 --> 00:15:06,863
och efteråt hans politiska vittnesmål.

186
00:15:07,781 --> 00:15:12,702
Och jag måste erkänna att jag var...

187
00:15:12,786 --> 00:15:18,499
Jag var först på ett väldigt upphetsat humör

188
00:15:18,584 --> 00:15:22,712
för jag förväntade mig att jag skulle vara det

189
00:15:22,796 --> 00:15:28,301
den första och enda som vet,

190
00:15:28,385 --> 00:15:32,764
vem ska veta förklaringen

191
00:15:32,848 --> 00:15:38,603
och deklarationen
varför kriget hade kommit till detta slut.

192
00:15:38,687 --> 00:15:44,150
Och varför Hitler inte kunde sluta,

193
00:15:44,234 --> 00:15:47,987
och varför utvecklingen
och varför katastrofen...

194
00:15:48,072 --> 00:15:52,825
Jag tänkte: "Nu kommer
sanningens ögonblick."

195
00:15:54,370 --> 00:15:57,497
Och jag bultade i hjärtat

196
00:15:57,581 --> 00:16:00,833
när jag skrev ner vad Hitler sa.

197
00:16:02,127 --> 00:16:04,754
Men han använde inget nytt.

198
00:16:04,838 --> 00:16:10,551
Han kom ut med sina... gamla fraser.

199
00:16:10,636 --> 00:16:15,974
Han upprepade sina anklagelser,

200
00:16:16,058 --> 00:16:22,355
hans... vansinniga svordomar till fienden

201
00:16:22,481 --> 00:16:26,234
och till det judiska kapitalistiska systemet.

202
00:16:27,695 --> 00:16:31,823
Och så meddelade han

203
00:16:31,907 --> 00:16:37,078
i den andra delen
av det politiska vittnesmålet,

204
00:16:37,162 --> 00:16:39,872
han tillkännagav en ny regering.

205
00:16:41,041 --> 00:16:44,293
Och då blev jag som slagen i huvudet.

206
00:16:44,378 --> 00:16:50,675
För en timme innan,
en dag innan hade han sagt,

207
00:16:50,759 --> 00:16:57,682
"Allt är borta, det kommer inte att finnas
en nationalsocialistisk idé längre."

208
00:16:57,766 --> 00:17:01,686
"Tyskland är totalt förstört."

209
00:17:01,770 --> 00:17:04,313
Och han uppmanade mig, han tvingade mig,

210
00:17:04,398 --> 00:17:12,405
"Snälla, skynda dig att skriva in det
maskinskrivning och ta med den till mitt rum."

211
00:17:12,489 --> 00:17:18,870
"Och sedan gå med oss.
Jag har gift mig med Eva Braun under tiden."

212
00:17:20,164 --> 00:17:25,710
Det var en annan nyhet för mig,
vilket jag blev väldigt förvånad över.

213
00:17:25,794 --> 00:17:27,253
Jag var inte förberedd.

214
00:17:27,838 --> 00:17:29,964
Men det fanns fortfarande
ganska lång tid kvar

215
00:17:30,049 --> 00:17:33,217
före Hitler faktiskt
begick självmord.

216
00:17:33,302 --> 00:17:35,636
Kan du berätta om nästa dag,

217
00:17:35,721 --> 00:17:39,599
när han ställde upp alla
att säga sitt sista farväl.

218
00:17:39,683 --> 00:17:45,354
Hela dagen är inte märkvärdig
utan denna ena händelse

219
00:17:45,439 --> 00:17:48,858
när Hitler sa farväl till mig.

220
00:17:48,942 --> 00:17:55,073
Jag gick till honom, mot honom,
och han kom emot mig.

221
00:17:55,199 --> 00:18:00,495
Och hans ansikte var redan dött.
Det var som en mask.

222
00:18:00,579 --> 00:18:05,750
Han tittade på mig, men det hade jag
känslan av att han tittade igenom mig.

223
00:18:05,834 --> 00:18:12,256
Han skakade min hand och han mumlade
något men jag förstod inte.

224
00:18:12,341 --> 00:18:16,177
Jag kunde inte förstå
vad han sa till sist.

225
00:18:16,261 --> 00:18:20,556
Men Eva Braun stod bredvid honom

226
00:18:20,682 --> 00:18:24,936
som skakade hand till alla andra.

227
00:18:25,020 --> 00:18:28,940
Hon omfamnade mig väldigt hjärtligt

228
00:18:29,024 --> 00:18:32,485
och tittade på mig med ett lite sorgset leende
och sa,

229
00:18:32,569 --> 00:18:35,113
"Snälla försök att gå härifrån."

230
00:18:35,197 --> 00:18:37,657
"Snälla försök att komma till München igen

231
00:18:37,741 --> 00:18:43,704
och hälsningar
till mitt älskade Bayern."

232
00:18:45,207 --> 00:18:48,626
Och så hon...

233
00:18:48,710 --> 00:18:54,132
Hon och Hitler
stängde dörren och gick i pension.

234
00:18:54,258 --> 00:18:59,846
Och jag hade ett absolut behov
för att fly och jag...

235
00:19:00,639 --> 00:19:08,020
Jag flydde trappan på övervåningen
på nästa nivå

236
00:19:08,105 --> 00:19:11,357
och där hittade jag
Goebbels barn.

237
00:19:11,441 --> 00:19:18,656
De var helt vilsna. Det var de
glömt, ingen hade brytt sig om dem.

238
00:19:19,867 --> 00:19:25,413
Jag försökte hålla tillbaka dem så att de
skulle inte gå ner i den andra delen

239
00:19:25,497 --> 00:19:31,586
och vara vittnen
om vad som hände där.

240
00:19:31,670 --> 00:19:39,635
Så jag tog en bok och läste dem
en saga och gav dem lite frukt

241
00:19:39,720 --> 00:19:41,053
och...

242
00:19:41,180 --> 00:19:46,976
Vi... Vi underhöll...
Vi hade ett samtal

243
00:19:47,060 --> 00:19:52,231
och med ett öra hörde jag alltid

244
00:19:52,316 --> 00:19:57,445
för vad som hände i nästa del.

245
00:19:57,529 --> 00:19:59,989
Och plötsligt smällde det.

246
00:20:00,073 --> 00:20:06,662
Det kom ett skott
och det var uppenbarligen i bunkern.

247
00:20:06,747 --> 00:20:14,545
Eftersom ljuden
av skjutningen utanför,

248
00:20:14,630 --> 00:20:18,841
vi vet hur de låter.

249
00:20:18,926 --> 00:20:21,010
Och...

250
00:20:21,094 --> 00:20:29,101
Goebbels lille pojke,
han märkte att det var ett annat ljud.

251
00:20:29,186 --> 00:20:34,232
Han sa, "Åh, det var en tjusig."

252
00:20:35,192 --> 00:20:40,655
Och jag tänkte, "Ja, du har rätt,
det var verkligen skitkul."

253
00:20:40,739 --> 00:20:45,701
Jag visste att det var skottet
som gjorde slutet för Hitler

254
00:20:45,786 --> 00:20:51,457
och hans nationalsocialistiska era
och förmodligen också av oss alla.

255
00:20:52,626 --> 00:20:54,627
Ehm, men...

256
00:20:55,879 --> 00:21:02,343
Jag satt lite chockad och tyst
och så såg jag...

257
00:21:02,427 --> 00:21:07,431
Mitt huvud var tomt.
Jag kunde inte känna någonting just nu.

258
00:21:07,516 --> 00:21:12,395
Sedan såg jag en av adjudanterna
han kom upp och sa:

259
00:21:12,479 --> 00:21:17,942
”Nu har jag uppfyllt den sista ordern.
Führern är död."

260
00:21:18,026 --> 00:21:21,946
"Jag har bränt hans kropp."

261
00:21:23,198 --> 00:21:26,784
Sedan satte han sig vid min sida
och han var askgrå.

262
00:21:26,868 --> 00:21:29,328
Hans ansikte var askgrått.

263
00:21:30,330 --> 00:21:35,126
Nu när Hitler var död, vad var det
stämningen i bunkern som?

264
00:21:35,210 --> 00:21:39,547
Plötsligt tvingades vi
att bestämma själva.

265
00:21:39,631 --> 00:21:45,594
Vi hade... Varje steg tills nu
beordrades av Hitler.

266
00:21:46,471 --> 00:21:51,434
Och plötsligt fick vi
våra egna liv tillbaka.

267
00:21:52,894 --> 00:21:56,647
Men det här livet var...

268
00:21:56,732 --> 00:22:00,276
Det fanns inget koncept för det här livet.

269
00:22:02,362 --> 00:22:09,535
Vi hade vårt gift. Det var det enda
fasta steg vi var tvungna att göra nu.

270
00:22:11,038 --> 00:22:12,121
Och...

271
00:22:12,205 --> 00:22:18,377
Plötsligt kände jag att jag måste gå ut
av denna bunker, denna musfälla,

272
00:22:18,462 --> 00:22:20,921
och gå ut i friska luften.

273
00:22:22,341 --> 00:22:27,386
Och så hände något
väldigt konstigt för mig.

274
00:22:27,471 --> 00:22:33,934
Plötsligt såg jag kriget
i hela sitt utseende.

275
00:22:34,019 --> 00:22:39,607
Där låg döda soldater
och det fanns ryssar

276
00:22:39,691 --> 00:22:46,572
och det fanns flyktingar och hästar
och brinnande hus.

277
00:22:46,656 --> 00:22:48,157
Och...

278
00:22:48,241 --> 00:22:50,326
Det var plötsligt

279
00:22:50,410 --> 00:22:54,413
en så koncentrerad bild av krig

280
00:22:54,498 --> 00:22:58,667
och skada och nederlag.

281
00:23:00,295 --> 00:23:05,132
Jag ser det idag som det var.

282
00:23:05,217 --> 00:23:11,097
Jag måste ärligt erkänna det ibland
Jag tror att det jag säger till dig

283
00:23:11,181 --> 00:23:14,058
är historien om en annan tjej.

284
00:23:14,142 --> 00:23:17,311
Jag känner mig så totalt förändrad

285
00:23:17,396 --> 00:23:23,609
att det alltid involverar mig igen
om jag berättar saker om den här tiden.

